Hot, hot, hot.
Bartender?
Lyssna på låten och kolla in den här hemsidan, hur fett skulle det inte vara?!
The future me.
Får lite smått panik när jag tänker på vad jag ska göra efter skolan. Då är jag utbildad målare. Problemet är bara att jag inte vill jobba som målare, jag tänker fan inte jobba med något jag tycker är "ganska" kul. Jag vill jobba med nått jag brinner för, jag kämpar hellre och bor i en liten skitlägenhet och äter hårdbröd & vatten för att jag inte har pengar än att jobba och ha en bra lön och verkligen inte trivas. Jag vill hitta nått jag är duktig på och som samtidigt är något för mig. Jag fyller 18 om precis 6timmar och 40minuter och jag har inte en jävla aning om vad jag ska göra av mitt liv. Utbilda mig till sprutlackerare och sedan bli billackerare? Ta min kära vän Robin med mig och bli 2 feta Dj's? Gå den där Makeup artist utbildningen jag hittade i Umeå? Fara ut i världen och frilansa som bartender? Jag har ingen jävla aning. Men nog fan ska det lösa sig, det gör det ju alltid..Eller?
I'll always be here. Don't forget that!
En av dom bästa krönikor jag någonsin läst och jag har nog aldrig varit såhär stolt. Jag har världens starkaste vän!
" En mor och en son som trotsar rädslan. Skriven av Johan Håkansson
Någonstans i Sverige, på en hemlig plats, sitter en 19-åring i ett hörn av ett kalt rum med grågula väggar. Vi i rättsalen följer honom via två stora bildskärmar. Vi ser hur han våndas, hör varje suck, varje stön och vi kan se när han torkar de tårar som till sist faller.
Vi får en väldigt exakt bild av hur en människa mår som vågar vittna mot Hells Angels.
Det är på hans unga axlar som det hela målet vilar.
Det är hans ord och utpekningar som gör en fullvärdig medlem i Hells Angels, Kristian Nikkinen, och två medlemmar i underorganisationen Red & white crew sitter åtalade och riskerar fängelse.
Gång på gång skruvar han upp en colaflaska och dricker nervöst, men hans mod är oerhört och när kameran tillslut sveper över de åtalades bänkar säger 19-åringen utan att tveka:
-Jodå, det stämmer. Det är dom som sitter där som ska sitta där.
Jag har ingen aning om var 19-åringen befinner sig. Han kan lika gärna sitta i polishuset i Luleå eller Malmö. Han berättar att han lever med skyddat boende och att det är hans verklighet sedan den dagen han bestämmde sig för att gå till polisen och berätta i stället för att betala.
19-åringen vrider på sig, ibland nästan ligger han över bordet av våndor och av hela första dagens rättegång är det speciellt en mening som han sa som brände fast i mig:
-Jag känner ångest över ovetenskapen för framtiden. Jag ska väl fortsätta med skyddat boende tills...jag vet inte när det här tar slut...
Lika berörd blir jag när 19-åringens mamma vittnar. Hon berättar att det var hennes idé att inte ge efter för hoten, utan att i stället gå till polisen. Hon beskriver hur hennes son gick ner på knä och vädjade om pengar:
-Betala ut mig! Betala ut mig! Se det som att du betalar för din sons liv mamma...
Hon gråter högt, jag ryser av obehag-men de åtalade männen rör inte en min. Och det viktigaste:mamman vägrade betala. I stället började hon övertala sin son att göra det hon tyckte var det rätta.
Det är en oerhört stark bild:en mor och en son tillsammans reser sig mot en mäktig och mytomspunnen organisation som sträcker sig över hela världen. Rädslan de känner är inte svår att identifiera sig med, men de trotsar den, de tar hellre ångesten och tårarna och är beredda att betala det pris som krävs.
Jag vet inte när 19-åringen kan leva ett normalt liv igen. Jag vet inte när den dagen kommer då han slipper känna rädsla för att han berättar sin historia på de stora skärmarna.
Jag kan bara ha teorier kring vad det innebär att vittna mot Hells Angels och jag kan bara hoppas att samhället klarar den här typen av historier.
I rättsalen sitter Hells Angels lokala president, Jörgen Eriksson, och medlemmen Kent Nilsson. Runt de äldre, långhåriga herrarna sitter ett tiotal unga, kraftigt tatuerade män.
Det är också en tanke som inte går att fly ifrån. Vilka bakgrunder har dessa tatuerade män som så gärna vill vara med och kring Hells Angels? Fungerar Eriksson och Nilsson som fadersfigurer?
Ja, det ser i alla fall ut så. Norrbottens organiserade brottslighet visar en enad fasad och NSD får tydligt veta att "familjen" är intakt. Nikkinen är inte utesluten ur HA, som ryktet sa. Inte heller de åtalade RWC-medlemmarna.
Samhällets svar är att visa en lika enad fasad.
Jag räknar till över tio beväpnade poliser i rättsalen.
Vi lyssnar på mängder av avlyssnade telefonsamtal och får även ta del av de åtalades högst begränsade minnesbilder.
Men den enda som verkligen minns och vill berätta är 19-åringen. Han minns HA-västen i lägenheten och han minns vad medlemmen i Red & white crew sa:
-Du vet vilka vi är och du vet vad vi gör."
Le love.
At first you loved me, I didn't care, it was fun. You were beautiful, not as much in your body as in your smile and your all-loving nature. I got addicted to your attention but I wasn't ready for the closeness. At last i surrendered, and that is the story of how I lost it all.
Lite Weise såhär innan jul.
*
"The love you had for your ex isn’t the same as with someone new, each love is different. I think the love is just “inactive”; you can’t delete someone you truly loved. It’s almost like a facebook account, you can just inactivate your account, never delete it. If you want to and the time is right you can recreate it, but the pages have changed and so have you.
I really thought you were the love of my life. And perhaps in the future, we can be together again. So I inactivate you, try to bury my feelings for you. Because right know we're not right for each other.
forever yours."
Lika bra nu som då.
Old
New
No
Såna här bilder är fan bad for me, jag tappar all lust att sluta röka när man är såhär hot doing it.
Boy Better Know
Dangerously gorgeous!
Lyssna på låten och kolla in den här hemsidan, hur fett skulle det inte vara?!
" En mor och en son som trotsar rädslan. Skriven av Johan Håkansson
Någonstans i Sverige, på en hemlig plats, sitter en 19-åring i ett hörn av ett kalt rum med grågula väggar. Vi i rättsalen följer honom via två stora bildskärmar. Vi ser hur han våndas, hör varje suck, varje stön och vi kan se när han torkar de tårar som till sist faller.
Vi får en väldigt exakt bild av hur en människa mår som vågar vittna mot Hells Angels.
Det är på hans unga axlar som det hela målet vilar.
Det är hans ord och utpekningar som gör en fullvärdig medlem i Hells Angels, Kristian Nikkinen, och två medlemmar i underorganisationen Red & white crew sitter åtalade och riskerar fängelse.
Gång på gång skruvar han upp en colaflaska och dricker nervöst, men hans mod är oerhört och när kameran tillslut sveper över de åtalades bänkar säger 19-åringen utan att tveka:
-Jodå, det stämmer. Det är dom som sitter där som ska sitta där.
Jag har ingen aning om var 19-åringen befinner sig. Han kan lika gärna sitta i polishuset i Luleå eller Malmö. Han berättar att han lever med skyddat boende och att det är hans verklighet sedan den dagen han bestämmde sig för att gå till polisen och berätta i stället för att betala.
19-åringen vrider på sig, ibland nästan ligger han över bordet av våndor och av hela första dagens rättegång är det speciellt en mening som han sa som brände fast i mig:
-Jag känner ångest över ovetenskapen för framtiden. Jag ska väl fortsätta med skyddat boende tills...jag vet inte när det här tar slut...
Lika berörd blir jag när 19-åringens mamma vittnar. Hon berättar att det var hennes idé att inte ge efter för hoten, utan att i stället gå till polisen. Hon beskriver hur hennes son gick ner på knä och vädjade om pengar:
-Betala ut mig! Betala ut mig! Se det som att du betalar för din sons liv mamma...
Hon gråter högt, jag ryser av obehag-men de åtalade männen rör inte en min. Och det viktigaste:mamman vägrade betala. I stället började hon övertala sin son att göra det hon tyckte var det rätta.
Det är en oerhört stark bild:en mor och en son tillsammans reser sig mot en mäktig och mytomspunnen organisation som sträcker sig över hela världen. Rädslan de känner är inte svår att identifiera sig med, men de trotsar den, de tar hellre ångesten och tårarna och är beredda att betala det pris som krävs.
Jag vet inte när 19-åringen kan leva ett normalt liv igen. Jag vet inte när den dagen kommer då han slipper känna rädsla för att han berättar sin historia på de stora skärmarna.
Jag kan bara ha teorier kring vad det innebär att vittna mot Hells Angels och jag kan bara hoppas att samhället klarar den här typen av historier.
I rättsalen sitter Hells Angels lokala president, Jörgen Eriksson, och medlemmen Kent Nilsson. Runt de äldre, långhåriga herrarna sitter ett tiotal unga, kraftigt tatuerade män.
Det är också en tanke som inte går att fly ifrån. Vilka bakgrunder har dessa tatuerade män som så gärna vill vara med och kring Hells Angels? Fungerar Eriksson och Nilsson som fadersfigurer?
Ja, det ser i alla fall ut så. Norrbottens organiserade brottslighet visar en enad fasad och NSD får tydligt veta att "familjen" är intakt. Nikkinen är inte utesluten ur HA, som ryktet sa. Inte heller de åtalade RWC-medlemmarna.
Samhällets svar är att visa en lika enad fasad.
Jag räknar till över tio beväpnade poliser i rättsalen.
Vi lyssnar på mängder av avlyssnade telefonsamtal och får även ta del av de åtalades högst begränsade minnesbilder.
Men den enda som verkligen minns och vill berätta är 19-åringen. Han minns HA-västen i lägenheten och han minns vad medlemmen i Red & white crew sa:
-Du vet vilka vi är och du vet vad vi gör."
At first you loved me, I didn't care, it was fun. You were beautiful, not as much in your body as in your smile and your all-loving nature. I got addicted to your attention but I wasn't ready for the closeness. At last i surrendered, and that is the story of how I lost it all.
I really thought you were the love of my life. And perhaps in the future, we can be together again. So I inactivate you, try to bury my feelings for you. Because right know we're not right for each other.
forever yours."
Old
New
